Forskning, Okategoriserade, Tvärvetenskap

Risk att kvalitativ forskning kommer i skuggan av big data

Förväntningarna på big data är enorma. Vissa talar om en ny upplysningstid och förutspår ett vetenskapligt paradigmskifte.
Men data kan inte ersätta kunskap och teorier. Tanken och perspektivet kommer alltid att vara avgörande för analysen. Däremot förändrar digitaliseringen vår syn på kunskap.
Det menar fyra forskare som LUM träffat längs ”kunskapsstråket” Sölvegatan.

Thomas Kaiserfeld, Jutta Haider, Tomas Brage

Kollegor längs Sölvegatan: Thomas Kaiserfeld, Jutta Haider och Tomas Brage. foto: gunnar menander

– Vetenskaplig kunskapsbildning har i flera hundra år byggt på förväntningar om tillämpningar, men trenden har skärpts i vår tid – forskningen förväntas göra nytta och leda till tillväxt, säger Thomas Kaiserfeld, professor i idé- och lärdomshistoria.

LUM möter honom i hans forskarmodul i nya LUX-huset på Sölvegatan där humanister och teologer numera är samlade.

– Förväntningarna påverkar hur forskarna formulerar sina problem. Det gäller att skriva in sig i de ”nyttiga” sammanhangen. Kan man koppla sin forskning till exempelvis nanoteknik, som anses mycket nyttig, så ökar chanserna att få anslag…

Big data är en del av denna trend; i de stora datamängderna förväntas vi finna svaret på alla frågor och behov som samhället kan ha. Det marginaliserar forskningsämnen som av tradition sysslar mer med kvalitativa än kvantitativa forskningsmetoder, konstaterar Thomas Kaiserfeld.

Men samtidigt som han är kritisk till big data-retoriken, så leder den nya datadrivna forskningen otvetydigt till nya resultat.

– Och i metoderna för att presentera big data – t.ex. visualiseringar och modelleringar– närmar vi oss det som kan betraktas som verkligt ny kunskap.

När nu big data ger en bättre och mer begriplig bild av exempelvis klimatproblemet, betyder det att människan kommer att fatta klokare beslut? Nej, det kan vi inte räkna med, menar Kaiserfeld. Det är en evig dröm att tekniken ska göra människan god, men historien visar att teknik används för både goda och onda syften och heller aldrig är neutral.

– Ny teknik ger argument och skapar nya förutsättningar att utöva makt, tankens makt. Nya sätt att bygga fartyg och navigera spelade exempelvis en avgörande roll för slavhandeln och för rasismen som legitimerade den. På samma sätt banade tryckkonsten vägen för demokratin och var en förutsättning för den opinionsbildning som stoppade slaveriet. Hur tekniken används och i vilken mån den faktiskt gör nytta beror på hur människor tänker och agerar, på politiska beslut etc.

Kontentan blir att big data-forskningen inte rubbar vetenskapens teoretiska grundvalar i brådrasket, enligt idéhistorikern på LUX.

Ett stenkast därifrån, på Fysicum på andra sidan Sölvegatan, är atomforskaren och studierektorn Tomas Brage benägen att hålla med.

– Vi forskare är vår tids överstepräster och i kommunikationen utåt mot allmänheten är det förstås en och annan som uttalar sig tvärsäkert. Men inom vetenskapen finns sedan ganska länge en enighet om att vi inte kan säga något med fullständig säkerhet. Människan och allt i naturen är kaotiska system – vi kan bara prata om sannolikheter.

Ändå lär vi oss förstås hela tiden mer om världen, fortsätter Tomas Brage. Mer data och bättre analyser gör att vi exempelvis kan göra grovskaliga modeller av universums utveckling.

– Men komplexiteten är så stor att det ändå inte går att fullt ut förstå hur exempelvis en stjärna blir till. Vi kan inte beakta alla fakta, det krävs grova approximationer för att se strukturer. Och då är en stjärna ändå ett enklare system än en människa…

Något vetenskapsteoretiskt paradigmskifte tror alltså heller inte Tomas Brage på. Däremot menar han att synen på kunskap håller på att förändras genom den vardagliga hanteringen av data. Detta utmanar honom som pedagog:

– Jag brukar ta upp ”aha-upplevelsen” i första kursen på fysikprogrammet och alltid få gensvar från studenterna. Men så har det inte varit de senaste åren. De förstår inte vad jag menar eftersom de är vana att få omedelbart svar på sina frågor genom att googla på mobilen.

Tomas Brage vill ge sina studenter ”aha-upplevelsen”, frukten av ett mer mödosamt arbete att tillägna sig och bearbeta fakta. Men det fordrar att undervisningen läggs upp på ett annat sätt.

– Jag vilja satsa på e-lärande och lägga över på nätet mycket av det vi i dag förmedlar i föreläsningar. Och reservera de intellektuella, kunskapssökande avsnitten till mötet mellan lärare och studenter, säger han.

Tillbaka i LUX, nu hos biblioteks- och kulturvetarna ställer LUM frågan: Kommer kvantitativa metoder att slå ut de kvalitativa inom till exempel humaniora?

Jutta Haider forskar på digitala kulturers förändrade förutsättningar för kunskap och information och är koordinator för kandidatprogrammet ”Digitala kulturer”. Hon tror att vi kommer se mer av kvantitativa metoder vid sidan om de kvalitativa inom alla vetenskaper, inte bara humaniora, för att metoderna kompletterar varandra.

– Det lär dock komma en backlash på retoriken som säger att ”algoritmerna kan ge oss lösningen bara vi har all data”. Det räcker inte att veta ”vad”, man måste också veta ”varför”. Och det behövs djup kunskap om kulturell kontext och medielogik, för att tolka de stora datamängder som exempelvis sociala medier genererar kring mänskliga vanor och beteende, säger Jutta Haider.

Olof Sundin är professor i biblioteks- och informationsvetenskap och en av forskningsledarna i det tvärvetenskapliga projektet: Kunskap i en digital värld: tillit, trovärdighet och relevans på nätet.

Kvantitativa och kvalitativa metoder har länge funnits parallellt inom de flesta discipliner, påpekar han.

– Risken finns förstås att pendeln slår över mot kvantifiering och att digital humaniora anses ”begripligare” utanför den humanistiska forskningsvärlden. För visst – en visuell tolkning av stora mängder data kan ju onekligen upplevas som mer lockande i omvärlden än de tjocka texter som jag själv producerar, säger han.

Men det gäller att inte överdriva motsättningen. De som jobbar mer kvalitativt kan ha glädje av digitaliseringen och bör intressera sig för den, utan rädsla och med respekt för andras verksamhet, menar han.

Big data är nämligen inte bara stora datamassor i absolut mening. Begreppet täcker också in relativt sett mindre mängder – t.ex. registerdata eller digitaliserad information från kvalitativa intervjuer – men då med fokus på möjligheten att samköra och undersöka data från olika håll och med en mängd olika perspektiv.

De frågor man ställer är alltså avgörande för vad man kan utvinna ur big data.

Liksom fysikern Tomas Brage ser Olof Sundin i Googles sökmotor och den förändrade kunskapssyn som tekniken bidrar till, en utmaning för både skolan och universitetet.

– Jag forskar en del på läroplaner i skolan. De hänger inte med. Dagstidningar och teve sätts in ett kritiskt sammanhang. Men Google behandlas som en neutral infrastruktur trots att urvalet av data varken är neutralt eller alltid närmast ”sanningen”.

Google riskerar att snuttifiera och kräver en förmåga att kritiskt kunna förstå det man läser, liksom hur och varför en specifik text hittas av sökmotorn. Man är utlämnad till algoritmernas funktion.

– Det är en svår balans hur man hanterar tekniken, som ju är integrerad i vårt sätt att tänka och i hur dagens skolelever jobbar. Den stora frågan är hur vi gör förmågan att kritiskt söka på Google till något man kan undervisa om, säger Olof Sundin.

”Allting går så fort” står det på det nya LUX-huset. Idéhistorikern Thomas Kaiserfeld menar att mycket tvärtom går långsamt.

– Teknik är tröga processer – det kan ta hundra år innan man ser effekterna. Och vi är faktiskt ännu bara i början av den digitala revolutionen…

Text: Britta Collberg

Foto: Gunnar Menander

Se resten av artiklarna i temat om big data

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *