Forskning, Konstnärligt

Stråkföring med sväng

På Musikhögskolan i Malmö fann Peter Spissky från Tjeckoslovakien möjligheten att utveckla sitt intresse för barockmusiken – en musikgenre som inte passade det politiska systemet i hemlandet. Med sin forskning på hur gester hämtade från tal, skådespeleri och dans kan komprimeras ner i stråkens rörelser hoppas han komma närmare det levande, svängiga spel som är musikgenrens kärna.

Peter Spissky 1

Peter Spissky vill nå svänget i barockmusiken.

Bakom muren i Tjeckoslovakien var det otänkbart som violinist att spela barockmusik på historiska instrument på musikskolorna. Sådana otraditionella aktiviteter tillhörde den alternativa intellektuella miljön. Det fungerade som en dold markering mot det traditionella, och därmed mot det monolitiska politiska systemet. Det väckte Peter Spisskys intresse och var första steget till en lång karriär inom barockmusiken.

Nu är han är lärare i barockviolin på Musikhögskolan i Malmö, konsertmästare i Concerto Copenhagen – en orkester som idag räknas till en av Europas ledande ensembler inom tidig musik – och ger master classes runt om i Skandinavien.

Redan som fem–sexåring började han spela fiol hemma i dåvarande Tjeckoslovakien. Hans föräldrar spelade folkmusik, vilket även Peter Spissky gjorde innan han kom att intressera sig för klassisk musik och började utbilda sig inom fiol.

– Där var det otänkbart att spela barockmusik på historiskt sätt, vilket hade börjat bli etablerat i Västeuropa under 1980-talet. I Tjeckoslovakien handlade det bara om den stora ryska violintraditionen. Jag fick spela barockmusik på barockviolin i smyg. Det blev som en undergroundrörelse, berättar Peter Spissky.

Det var inte förbjudet att spela i barockorkester med tidstrogna instrument, men det var inte något som etablissemanget gillade. Varje avvikelse från den officiella traditionen ansågs vara farlig och destabiliserande. Men samtidigt hade regimen ingen grund för att ingripa: de spelade ju musik som var en del av kulturarvet, gammal musik med anknytning till Tjeckoslovakien.

– Bara att få göra något annat än det systemet ville kändes bra. En av de första impulserna när jag spelade barockmusik var att göra något eget, personligt och inte bara upprepa det som den offentliga kulturen stod för, berättar han.

Så fort som möjligt efter murens fall sökte sig Peter Spissky utomlands. Han hamnade på Musikhögskolan i Malmö, där han utbildade sig och tog sitt solistdiplom 1995. Sedan dess har han varit verksam som lärare i barockfiol.

Barockmusiken har sedan 1970-talet växt sig allt starkare i det europeiska musiklivet, inte minst tack vare den tidstrogna tidigmusik-rörelsen som försökt hitta tillbaka till hur musiken spelades när den skrevs, bland annat genom att bygga om instrument så att de blev tidstypiska.

Det är dock inte någon slags historisk rekonstruktion som i första hand intresserar Peter Spissky. I stället letar han efter rytmiskt sväng och musikaliskt uttryck, snarare än en historiskt korrekt klang. Barockmusik är baserad på dans och retorisk tal. Men han tycker inte att det ger någon mening att använda sig av peruker och obegripliga autentiska barockrörelser. Det är bara yta. Först och främst handlar det om att hitta gestik och ett musikaliskt uttryck som är relevant idag.

Men frågan är om det inte finns en stor risk att man flyttar sig ännu längre bort från Bachs värld än vad traditionella symfoniorkestrar gjorde?

– Den risken vill jag gärna ta. Mitt problem med en traditionell symfoniorkesters framförande av barockmusik på 1980-talet var inte att de spelade annorlunda än Bach skulle ha gjort, utan tvärtom att de fastnade i sitt romantiserande uttryck i över etthundra år. Vi måste vidare! Musicera här och nu, på nytt! Precis som jag vägrar att ta på en peruk och stiliserad barockkostym skulle jag aldrig kunna tänka mig att spela iklädd i en museal, onaturlig, gammaldags uniform från 1800-talet: en frack. Det ligger i musikaliteten, i viljan att musicera fri i stunden, snarare än att använda kläder, historiska instrument eller historisk information, säger Peter Spissky.

2010 påbörjade han ett forskningsprojekt som ska utmynna i en doktorsavhandling som knyter an till detta, där han undersöker gesters påverkan på stråkföringen. Detta kan i sin tur påverka hur man lär ut barockmusik som kontrast, eller i alla fall komplement, till traditionell undervisning där man fokuserar mycket på perfekt ton och teknik.

Rent praktiskt filmar Peter Spissky både sina egna konserter och sin undervisning och gör därefter videoanalyser av materialet för att undersöka hur gester som härstammar från tal, skådespeleri och dans kan överföras till stråkens rörelser och därmed i musikens uttryck.

– När jag håller en lektion så förväntar sig eleverna att jag ska berätta för dem exakt hur jag vill att det ska låta och hur de ska få fram den ”riktiga” klangen. Men jag bryr mig inte om det, utan söker efter hur man får med kroppen i sitt spel och därmed får musiken mer levande så att den gestaltar det musiken handlar om: dans och gestik.

Som exempel nämner han ett stycke som handlar om Don Quijote och hur man med en tonfigur kan gestalta hur Sancho Panza kastas upp i luften för att sedan falla ner. Det gäller att få med sig historien från kroppen och ut i instrumentet via stråkens rörelser, fiolspelandet ska bli något mer än bara att framföra toner på ett perfekt sätt. Musikerna ska hitta sitt eget sätt att använda sina kroppar för att hitta svänget, snarare än att följa en färdig modell för hur det förväntas låta. Det sistnämnda leder till att alla till slut låter likadant.

Peter Spissky använder sig av två begrepp: soundism och gesturism. Förenklat innebär det att en soundist försöker efterlikna barockmusik som den förväntas låta, medan en gesturist utgår från en fysisk rörelse inspirerad av dans och retorik. Man vet inte exakt hur det kommer att låta i själva stunden. På det sättet blir konserten levande och spännande. Själv är han en utpräglad gesturist som börjar med gesterna och får ljudet som en följd av detta.

Det handlar inte om att bara uttrycka sig på ett visuellt sätt, utan man måste hitta kanaler så att detta överförs in i instrumentet. Genom olika projekt med dansare, skådespelare och sångare undersöker han vilka samband som finns när det gäller hur man använder kroppen för att gestalta. Peter Spissky berättar att han gjort blindtester där åhörare fått lyssna till olika framföranden, utan att se den som spelar.

– Det var enkelt för dem att peka ut vilket stycke som spelades med gester som metod. Musiken blir mer levande om klangen och timingen präglas av den fysiska kroppsliga energin. Man kan dansa eller berätta historier med fiolen, säger Peter Spissky.

Text: Jonas Andersson

Foto: Gunnar Menander

MER OM Peter Spissky

Bor: Köpenhamn

Gör: Lärare i barockviolin på Musik-högskolan i Malmö och Den Kongelige Danske Musikkonservatorium, konsertmästare i Concerto Copenhagen (CoCo) – en orkester som idag räknas till en av Europas ledande ensembler inom tidig musik. Tillsammans med CoCo är han regelbundet involverad i konsertturnéer. Han gästar också som konsertmästare/dirigent i ensemblerna Camerata Øresund, Barokkanerne i Oslo, Camerata Drammatica i Reykjavik och Finnish Baroque Orchestra. Han är ofta inbjuden att leda och instruera moderna skandinaviska kammarorkestrar. Peter är förutom i CoCo medlem i gruppen The Baroque Fever som turnerar runtomkring i Europa.

Forskning: Skriver doktorsavhandlingen ”Ups and Downs, Violin Bowing as Gesture”.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *