Naturvetenskap, Utbildning

Studenter provkörde MAX IV

– Det är faktiskt första gången som andra än anställda på MAX IV använder anläggningen. Vad jag förstår är det kanske också den största labbutrustning som studenter i Lund har använt. Det är bara i dag som vi har ett hål i testkörningarna inför den officiella invigningen i juni, så visst är det en unik dag, förklarar professor Sverker Werin innan LUM möter studenterna.

MAX IV-studenter 2

I juni invigs MAX IV men redan nu har några studenter använt anläggningen. LUM var med när Amanda Jalgén, David Olsson, Viktor Abelin (skymd) och Kristoffer Svendsen (nedre bilden t.h.) testade sina egna beräkningar och modeller mot verkligheten. Allt under överinseende av Sverker Werin (längst bort)

Det är tyst i kontrollrummet för acceleratorer på MAX IV. Några operatörer sitter längs med en vägg med bildskärmar. Längs en annan vägg har fyra studenter samlats. Tillsammans med operatören Mathias Brandin och lärarna Francesca Curbis och Sverker Werin läser de av graferna som framträder på skärmarna framför dem.

– Titta, nu sticker det iväg där uppe till vänster. Ändra värdet så får vi se vad som händer, säger Mathias Brandin och Kristoffer Svendsen, som studerar teknisk fysik, och matar in nya siffror.

Kurvan planar ut och Mathias Brandin verkar nöjd.

Studenterna Amanda Jalgén, David Olsson, Viktor Abelin och Kristoffer Svendsen går en fortsättningskurs om acceleratorer och frielektronlaser. I ett par veckor har de gjort egna beräkningar och byggt modeller av hur elektronerna rör sig i den största av de tre acceleratorerna på MAX IV, den 528 meter långa ringen. Den här dagen handlar om att testa teori mot verklighet. Ingen av dem räknar med att ha helt rätt.

– Det skulle vara märkligt. I så fall skulle man kanske bli lite orolig, säger David Olsson.

De har bara förmiddagen på sig i kontrollrummet. Efter lunch kommer fyra nya studenter, sedan finns ingen möjlighet för någon av dem att använda MAX IV mer den här terminen. Därför är timmarna i kontrollrummet värdefulla.

– Det roligaste är när man inser att man har förstått teorin och kan använda den. Ändrar man en parameter där så blir resultatet ett annat här, säger Amanda Jalgén och pekar på några kurvor.

Kristoffer Svendsen beskriver besöket i kontrollrummet och hela MAX IV som häftigt.

– Det är fysiken i sig som är häftig, att det går att kontrollera allt det här som är så smått och litet och snabbt, säger han.

– Det häftigaste är att det är Lund som har världens ledande synkrotron, inflikar Viktor Abelin.

Text: Jan Olsson

Foto: Gunnar Menander

FAKTA – MAX IV

MAX IV är ett acceleratorlaboratorium för forskning som använder synkrotronljus.

Synkrotronljus/strålning skapas när elektroner accelereras till nära ljusets hastighet samtidigt som magnetfält böjer elektronernas bana. På MAX IV leds synkrotronljuset ut via strålrör till experimentstationer som kommer att byggas runt anläggningen de kommande åren.

MAX IV är en utveckling av MAX-lab som varit igång sedan 1980-talet i Lund. MAX IV-projektet startade 2009. Sedan augusti 2015 har systemen startats stegvis. Officiellt invigs anläggningen i juni 2016.

MAX IV består av tre acceleratorer: en 250 m lång linjäraccelerator samt två ringar, 96 meter respektive 528 meter i omkrets.

Fullt utbyggt kommer MAX IV att ha omkring 25 experimentstationer.

Acceleratorerna har kostat omkring en miljard kronor och byggnaden cirka två miljarder kronor. Lunds universitet hyr byggnaden av Wihlborgs/PEAB.

Utöver detta tillkommer kostnaden för experimentstationer.

ANVÄNDARE

Vid MAX IV ska det bedrivas forskning inom naturvetenskapliga områden som kemi, biologi, fysik, medicin och geologi. Bland annat materialstudier, kemiska och fysikaliska processer, avbildning av nanometerstora fenomen, strukturer för proteiner samt extremt snabba tidsförlopp. Tillämpningar finns bland annat inom halvledare, batterier, katalysatorer, läkemedel och nya material.

Fullt utbyggt beräknas 2000 forskare från hela världen besöka MAX IV årligen.

Vid MAX IV bedrivs även intern forskning som rör själva acceleratorerna och experimentstationerna samt hur anläggningen kan fortsätta att utvecklas.