Forskning, Naturvetenskap

Talgoxar med självkontroll

Utku Urhan känner ”sina” talgoxar. Medan fåglarna lär sig självkontroll genom att gå runt ett plaströr för att få tag på en mjölmask har han lärt känna dem som individer; en är lite skraj, en annan modigare, några äter fort, andra sakta. Gemensamt för alla är att de är nyfikna.

Talgoxar LITEN

Foto: Shutterstock.

Djurs minne och förmåga till självkontroll genom att hålla tillbaka sin instinkt är populära forskningsfält bland ekologer, inte bara i Lund. Utku Urhan och Anders Brodin har fastnat för talgoxen, en fågel med förmågor som på flera sätt är jämförbara med större fåglar och i någon mån till och med med människor.

– När jag var doktorand var det nästan tabu att prata om individer och personlighet i samma mening som fåglar. Så är det inte alls längre, de kan faktiskt göra en del av det som vi människor kan, fast på ett enklare sätt. Det säger lite om oss människor också, säger Anders Brodin, professor i evolutionär ekologi.

Utku Urhan o Anders Brodin

Utku Urhan och Anders Brodin har respekt för talgoxars självkontroll. Foto: Maria Lindh

 

Utku Urhan är doktorand. Tillsammans med masterstudenten Emil Isaksson studerar han och Anders Brodin talgoxars förmåga till självkontroll. Försöken kan beskrivas som att talgoxen släpps ut i ett rum där den ska hitta fram till en mjölmask. Problemet är att masken ligger inuti eller på andra sidan ett genomskinligt plaströr.

För att fågeln ska anses ha självkontroll krävs att den först lär sig gå runt det genomskinliga röret för att komma åt maten. Ett steg i processen är att talgoxen då också måste förstå vad genomskinlighet är. När den låter bli att picka med näbben på det genomskinliga röret och istället går runt och tar maten har den självkontroll.

Så här långt i försöken är det runt 70 procent av talgoxarna som lärt sig att hålla tillbaka den impulsiva instinkten att picka på röret, men både Utku Urhan och Anders Brodin är övertygade om att alla talgoxar kan lära sig självkontroll. Däremot är det endast 30 procent av finkar och sparvar som någonsin lär sig.

– Resultaten visar kognitionsnivån och hur smarta de är. Det är ingen tvekan om att korpar och sannolikt andra kråkfåglar är de kognitiva giganterna bland fåglarna. Men talgoxar kan faktiskt göra väldigt mycket av det som korpar kan, säger.

Kognitiva egenskaper har länge betraktats som något exklusivt mänskligt och något som inga andra arter är förmögna till, men det stämmer således inte. Utku Urhan tror att insikten om fåglars kognitiva förmåga kan leda till att människor ser dem med andra ögon och får ökad empati.

– För mig är självkontroll en ganska avancerad kognitiv egenskap. När vi visar att talgoxar besitter den egenskapen så tror jag att människor uppvärderar dem och kanske till och med ser dem som individer.

Självkontroll är en sak, att minnas en annan. Talgoxar är bra på båda delar. Till skillnad från andra mesar (utom blåmesen) hamstrar de inte mat och gömmer den inte. Istället har talgoxarna lärt sig att memorera var andra fåglar gömmer sin mat – för att sedan stjäla den.

Talgoxarna har utvecklat en förmåga att på avstånd, tio till femton meter bort, betrakta och memorera var en annan fågel gömmer mat. Honorna är särskilt duktiga på att komma ihåg. För två år sedan gjordes försök i Lund där entitor fick gömma mat, medan talgoxar memorerade var för att sedan stjäla maten.

–  Det är förvånande att de kan memorera på distans och att honor gör det mycket bättre. Av hannarna var det 20 procent som kunde memorera medan 40 procent av honorna klarade av det. Det är faktiskt lika många som bland entitorna själva, 40 procent av entitorna kom ihåg var de hade gömt sin mat, berättar Anders Brodin.

Jan Olsson