Samhällsvetenskap, Utbildning

TEMA | Brukarmedverkan: Brukarerfarenheter tas tillvara i kurs på Socialhögskolan

I år tioårsjubilerar Socialhögskolans mobiliseringskurs som ges för blivande socionomer och uppdragsstudenter från olika brukarorganisationer. Kursen har blivit en succé. Under årens lopp har de kursansvariga Cecilia Heule och Arne Kristiansen tagit emot många priser för sin metodik och konceptet har spritt sig till flera europeiska länder.

Cecilia Heule

Cecilia Heule saknade brukarperspektivet i utbildningen när hon började studera till socionom.

Både Cecilia Heule och Arne Kristiansen har tidigare arbetat i olika brukarkooperativ; Cecilia Heule utvecklade ett kooperativ för missbrukare i Amsterdam tillsammans med en kvinna som själv hade en bakgrund i heroinmissbruk. Arne Kristiansen drev tillsammans med några kamrater ett kollektiv för personer med missbrukarbakgrund, där han också bodde själv med sin familj.

– När jag efter mina erfarenheter i Amsterdam började läsa till socionom saknade jag brukarperspektivet i utbildningen, berättar Cecilia Heule.

År 2005 drog de så igång den så kallade mobiliseringskursen på socionomprogrammet och sedan dess har närmare 500 studenter gått den valbara kursen. En tredjedel av studenterna kommer från olika brukar-organisationer och resten är blivande socionomer och, i en del fall, masterstudenter som redan är ute i arbetslivet.

Inom mobiliseringskursen använder man inte sig av ordet brukarmedverkan. Det signalerar, enligt de kursansvariga, att man delar in människor i olika kategorier och det är just gränsdragningen mellan ”vi” och ”dem” som kursen har för avsikt att sudda ut.

– Det finns väldigt mycket förutfattade meningar om människor som använder sig av socialtjänsten, säger Cecilia Heule. Men de flesta människor har någon gång varit klient eller brukare i något omsorgssammanhang, så även flera socionomstudenter som går vår kurs.

Bland studenterna från brukarorganisationerna kommer en del från ett flerårigt missbruk, andra från utanförskap på grund av psykisk ohälsa, personer från handikappföreningar och stödföreningar för tidigare fängelsekunder m.m. Enligt Arne Kristiansen har det genom alla år varit förbluffande lätt att rekrytera personer från brukarorganisationer.

– Många vill delta för att de har en vilja att förändra, säger han och berättar att flera studenter i efterhand har sagt att kursen har varit det bästa de gjort i sitt liv.

Vad är då hemligheten? Enligt de kursansvariga är det att studenterna får lov att vara just studenter och på likvärdig grund bidra med sina erfarenheter.

– De kliver ur en ibland passiv klientroll och enligt våra idéer om hur socialt arbete bör bedrivas är likvärdighet och delaktighet avgörande om hjälparbete ska bli framgångsrikt, säger Arne Kristiansen.

Mobiliseringskursen börjar med att alla får presentera sig själva och sedan följer fem veckor då studenterna i grupper utvecklar projektidéer som syftar till att förbättra socialt arbete. Projekten ska sedan presenteras för en expertpanel och, om tid och möjlighet finns, sjösättas.

– Det är alltid mycket spännande att hålla den här kursen, säger Cecilia Heule. Studenterna är taggade och ställer mycket frågor. Men den kräver också mer förarbete än andra kurser. Det kan handla om allt från att tala med socialsekreterare och förklara syftet med kursen till att fixa busskort så att studenten i fråga har råd att ta sig hit.

Text: Ulrika Oredsson

Foto: Gunnar Menander

För övriga artiklar i temat se ”Brukarmedverkan – så funkar det!”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *