Forskning, Samhällsvetenskap, Samverkan

Tema – Lättare leva hållbart som familj om man delar

Individen gör skillnad, även om strukturerna styr. Individer som föregår med gott exempel bidrar till att förändra normer och sätter press på politikerna. Det är de ense om – sexbarnsmamman Johanna Bristulf och professorn i hållbar konsumtion Oksana Mont.
LUM träffar dem i bostadsområdet Djingis Khan i Lund – ett område där man delar varor och tjänster för att minska sin konsumtion.

Familjen Bristulf

Sexbarnsmamman Johanna Bristulf med döttrarna Ebba Rodriguez Bristulf och ­Elvira Rodriguez Bristulf. De gör sitt bästa för att leva miljömedvetet.

En kylslagen majkväll tar Johanna Bristulf, högstadielärare och sexbarnsmamma, emot i sitt ombonade kök. Hon bor tillsammans med fyra hemmavarande barn. Medan barnen kommer hem från skolan eller försvinner iväg på aktiviteter bjuder hon på kaffe med smörgås.

Johanna har många tankar kring hur man ska leva hållbart, men vill inte framhålla sig själv som ett exempel. Visserligen köper hon ekologiskt, återanvänder och semestrar i Sverige, men hon tar bilen till jobbet i Lomma, annars hade inte vardagen gått ihop. Hon hade gärna kört hybridbil men dessa är dyra och fortfarande en ouppnåelig lyx för en ensamstående förälder med lärarlön.

– Men inom Lund cyklar jag alltid och det har jag även uppfostrat mina barn till att göra, kompenserar hon.

Johanna Bristulf bor alltså i Djingis Khan i östra Lund – ett område som blivit mycket populärt bland lundabor som vill försöka leva socialt och ekologiskt hållbart. Gårdarna är byggda i cirklar. Alla verkar känna alla och Johanna Bristulf berättar att det är en fantastisk uppväxtmiljö, trygg och med många sociala aktiviteter. Den goda grannkontakten underlättar också minskad konsumtion genom att man delar varor och tjänster med varandra; på torsdagar kan man byta till sig nya kläder i områdets gemensamhetslokal, och andra varor och tjänster byts flitigt via områdets Facebooksida.

– Ett tag försökte man sig till och med på att införa en egen valuta, en Djingel, berättar Johanna Bristulf.

Oksana Mont

Oksana Mont.

Hållbarhetsforskaren Oksana Mont borde gilla vad hon hör. Hon menar nämligen att den så kallade delandeekonomin är en viktig del i omställningen till ett mer koldioxidsnålt samhälle.

– Alla borde ställa sig frågan om de verkligen behöver köpa en viss vara eller om de kan skaffa den på annat sätt.

Hon får medhåll av Johanna Bristulf som upprörs av slit och slängsamhället och vad hon tycker är visionslösa politiker.

– Jag såg precis en dokumentär om hur kinesiska politiker planerar för ett hållbart samhälle med framtidens generationers bästa för ögonen. Här ser politiker inte längre än till nästa val, säger Johanna Bristulf och sätter fingret på ett av miljöpolitikens dilemman: att ingen vill fatta beslut som påverkar vår bekvämlighet negativt.

Oksana Mont säger att det är viktigt hur forskare ramar in sina budskap – istället för att tjata om minskad konsumtion och spartansk livsföring kanske man ska fokusera på minskad stress och ökad livskvalité.

Mycket av den forskning som görs på Internationella miljöinstitutet, där Oksana Mont jobbar, riktar sig till politiker och man lägger stor vikt vid att verkligen nå ut. Till exempel lämnar man aldrig ifrån sig rapporter som inte har kortfattade sammanfattningar i punktform. Hellre riskerar man förenklingar än att politikerna inte tar till sig forskningsrönen. För det är på politisk nivå som det mesta av miljöarbetet måste göras. Det visar Oksana Monts forskning.

– Ungefär 60–70 procent av vår livsstil beror på yttre omständigheter som vi som privatpersoner har svårt att påverka, säger hon. Visst har människor ett ansvar själva, men vi har också en massa annat att tänka på och vi gör gärna som vi alltid har gjort.

Eftersom vårt beteende är byggt på rutiner är det viktigt att vi får hjälp med att ändra det så att det blir mer miljövänligt. För vi vill i allmänhet vara miljövänliga. Hela 85 procent av Sveriges befolkning anser sig vara miljömedveten.

Oksana Mont menar att politiker har mycket att lära av de privata företagen.

– Inom näringslivet testar man och utvärderar ständigt nya idéer för att komma på smartare produkter och lösningar. Detta borde man göra mycket mer inom politiken, tycker Oksana Mont.

Trängselskatten i Stockholm är ett exempel i rätt riktning, tycker hon. Skatten var till en början mycket impopulär men efter en testperiod, när folk hade sett att det faktiskt inte blev så besvärligt, blev man allt mer positivt inställd.

Bland forskare talas det idag om nudging och med det menar man att puffa konsumenten i en grönare riktning. Exempel på detta är kök och restauranger där man börjat servera mat på mindre tallrikar för att minska svinnet, eller när butiker placerar miljömärkta varor i ögonhöjd för att påverka konsumenternas val.

Efter en stunds samtal kring köksbordet tar vi en promenad bort till områdets odlingslotter där Johanna Bristulf odlar bland annat spenat och lök.

Men spelar det verkligen någon roll att man försöker leva hållbart genom att konsumera ekologiskt och ägna sig åt byteshandel när det i själva verket är de större och strukturella förändringarna som gör skillnad? undrar LUM:s reporter.

För såväl Johanna Bristulf som forskaren Oksana Mont är svaret självklart: Även om det krävs politiska beslut för att kunna genomföra verkligt stora förändringar så är de individuella initiativen mycket viktiga.

– Människor som själva lever ekologiskt och hållbart ställer krav på politikerna och bidrar till att förändra samhällets normer, säger Oksana Mont.

På frågan om forskare kanske borde bli politiker för att få större genomslag svarar Johanna Bristulf nej.

– Det hade gjort att man börjat ifrågasätta deras trovärdighet. Däremot ska de se till att sprida sin kunskap och ge underlag till aktivister, politiker och journalister.

Text: Ulrika Oredsson

Foto: Gunnar Menander

Döttrarnas bästa hållbarhetstips

Elvira Rodriguez BristulfSpotta inte ut tuggummi!

Elvira Rodriguez Bristulf, 10 år:

– Säga till folk som skräpar ner. Inte spotta ut tuggummi på marken.

– När jag blir stor ska jag bara använda bil till att köra till jobbet, inte annars och bara om jag inte kan åka dit på annat sätt.

Elvira är med i miljörådet på sin skola. Med miljörådet har hon besökt ekologiska odlingar och eleverna har egna odlingar på skolgården. Hon har också varit med om att se till att skolan har fått grön flagg.

– Det får man bara om alla sopsorterar. Slarvar man blir man av med flaggan igen.

Var vegan när det går!

Ebba Rodriguez BristulfEbba Rodriguez Bristulf, 20 år: 

– Bli vegan eftersom köttproduktion är en så stor belastning på klimatet. Jag är inte vegan men funderar på att bli det av miljöskäl. Det verkar vara komplicerat särskilt när man inte har eget hushåll. För att det ska bli enklare kan man bli vegan när det är möjligt.

– Försök att läsa på och bli medveten! När jag var 11–12 såg jag filmen ”En obekväm sanning”. Den var en ögonöppnare för mig.

Övriga artiklar i LUMs tema ”Hållbart” se Dags att handla – för vem?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *