Gästtyckare

Tre områden för nya rektorn att ta tag i

Organisations- och ledningsforskaren Mats Alvesson tycker till om vad som bör utmärka en universitetsrektor.

Mats AlvessonVilka egenskaper bör en universitetsrektor ha? Hålla bra tal, vara trevlig och politiskt korrekt är nog bra. Vara karismatisk, visionär, stark eller kreativ kan vara gott men är mer tveksamt. Det kan lätt medföra att mindre goda idéer får genomslagskraft. Lyhördhet för personalens och studenternas önskemål är populärt. Men det kan lätt gå ut över verksamhetens bästa – det senare harmonierar ej med personalens egenintressen av fast anställning och befordran, måttlig undervisningsplikt m.fl. förmåner -medan kundorienterade studenter ofta önskar ej alltför krävande studier och att maximera CV:et.

Jag menar att tre områden är viktiga ta ta tag i vid LU.

1. Se till att högre krav ställs på studenternas arbets-insats.  Universitet och högskola är i utförsbacke  (Se min bok The Triumph of Emptiness. Oxford University Press 2013). Många rapporterar om sämre, mindre motiverade och osjälvständiga studenter. Högskolan är överdimensionerad i förhållande till genuint intresserade och studiebegåvade unga och genomströmningsidealet sänker verksamheten. Kraven på arbetsinsats varierar stort mellan olika utbildningar. En del ”heltidsutbildningar” innebär föga mer än halvtid. Bra ledning har koll på detta och åtgärdar slappa institutioner.

2. Säkerställa att kompetens maximeras och forskningsresurser används väl. En nyckelfråga är inavels-problemet med inlasning och internbefordran av lektorer till professorer i stor skala. Konkurrens vid tjänstetillsättning ger bättre kompetens och dessutom viktigt inflöde av kvalificerade personer. Den stora ökningen av antalet lektorsprofessorer, inte alla så kvalificerade, blir ofta ett uttryck för att det är svårt säga nej till folk som gärna vill bli befordrade. När sedan LU vill ge lektorsprofessorer samma innehöll och lön som de som fått utlyst tjänst i konkurrens blir det en återlåtning av verksamheten och svårt att få utrymme för nya professurer.

3. Minska den stora expansionen av ’managerialism’. Allt mer av regler, förordningar, obligatoriska påfund (pedagogiska kurser och handledareutbildningar), rättighetslistor och annat som tar överhanden och urholkar självständighet -till förmån för regelföljande. Forskarutbildningen är ett praktexempel på hur byråkrati tar över. Mycket kommer från statsmakten men en angelägen ledningsuppgift är att skydda verksamheten från dumheter ovanifrån. Universitetsledningar nuförtiden spär ofta på mindre lyckade påfund, t.ex. värdegrundsprat. Universitet brukade fungera bra med hjälp av självständig personal och särarten kunde vidmakthållas. Nu skall man till varje pris imitera andra organisationer med alla möjliga pålagor av infantiliserande art.

Ett stort problem med universitetsledning är att bra forskare sällan söker eller får jobben. Det är numera vanligt att befordringsprofessorer – där befordran kommer i anslutning till rektorsjobbets tillträde – får jobbet. Spelar det någon roll? Ja, enligt Goodall: Socrates in the Boardroom (Princeton University Press) är det centralt med starka forskare som rektorer. Universitet med sådana tenderar starkt att gå uppåt i rankings. Det är viktigt med ledningar som avstår från regelfetischism men som med auktoritet värnar om kärnverksamheten: att rekrytera så duktiga forskare som möjligt och ha utbildningar som är rimligt krävande och som inte bara leder till ett intetsägande examensbevis.

Mats Alvesson

Organisations- och ledningsforskare

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *