Forskning, Medicin, Tvärvetenskap

Vad är e-hälsa egentligen?

Hallå Gudbjörg Erlingsdotter…… docent på Institutionen för design­vetenskaper och tidigare koordinator för
ett tema om e-hälsa på Pufendorfinstitutet.

Gudbjorg Erlingsdotter

Gudbjorg Erlingsdotter.

Vad är e-hälsa egentligen?

– I bred betydelse är det alla användningar av digital teknik i hälso- och sjukvårdssyfte – både tjänster som vänder sig till patienter och nya system inom sjukvården.

Kan du ge några exempel?

– Det kan vara elektroniska recept och stödsystem för personalen, att patienter når sin journal via nätet, och hälso- och träningsappar, smarta armband och annan bärbar utrustning. Andra exempel är chattar och webbrådgivning för patienter och närstående, terapi via Internet, nätbaserad utbildning och nya internationella webbnätverk som Patients-LikeMe.

Hur mycket av detta beror på att sjukvården måste spara pengar?

– Trenden har främst grundat sig på de nya tekniska möjligheterna. Men politiker och beslutsfattare letar ju alltid efter möjliga besparingar, så det är förstås också en drivkraft.

– Samtidigt finns det många värden förutom de eventuella besparingarna, som att människor får mer kunskap om sin hälsa, och att sjukvården i vissa fall kan nå ut till geografiskt eller socialt marginella områden.

Vad finns det för risker på området?

– Integriteten är en känslig sak: ju mer data som finns på nätet, desto mer kan missbrukas medvetet eller omedvetet. Patienter kan få fel förväntningar om vad som går att göra med till exempel nätbaserad terapi, och sjukvården kan få svårt att välja bland alla nya möjligheter.

– En annan risk är att den offentliga sektorn inte hinner med i utvecklingen. Om de olika e-hälsotillämpningarna blir en rent kommersiell sak så kommer inte alla att få tillgång till dem. Samma problem finns ju globalt sett, där de fattiga länder som bäst behöver ny teknik kan ha sämst möjlighet att få den.

Ni har sammanfattat era resultat i ett ”white paper”. Du skrev bl.a. om elektroniska journaler, är de vanliga?

– Ja, de finns i någon form i hälften av alla landsting. För patienterna anses det ge en ökad delaktighet och kompetens att kunna gå in och läsa sin egen journal. Frågan är dock vad det innebär för personalen. Hur mycket merarbete blir det för t.ex. läkarna att skriva journalerna så att patienterna ska kunna förstå dem, och hur stor blir risken för klagomål och missförstånd?

Ska ni fortsätta på området?

– Ja, alla vi forskare från fem fakulteter har tyckt det var mycket givande. Även om Pufendorfprojektet är slut, så fortsätter vi i det nya nätverket eHealth.lu. Vi ska ha ett seminarium i Almedalen i sommar, skriva en antologi och ha ett symposium nästa år under 350-årsjubileet.

Text: Ingela Björck

Foto: Gunnar  Menander