Humaniora, Samverkan, Utbildning

Varför är det viktigt att samla in flyktingarnas berättelser?

… docent i museologi, vars studenter är med och samlar in berättelser från flyktingar och volontärer som möttes på Malmö C 2015 under den stora flyktingströmmen.

Foto: Maria Lindh

Hallå Björn Magnusson Staaf varför är det viktigt att samla in flyktingarnas berättelser?

– Det är viktigt att fånga detta väldigt dramatiska skeende i både Sveriges och Europas historia, för att förstå vår tid. Och materialet kommer att bli ovärderligt om 20–30 år när flyktingarnas barn söker sin historia, eller när de som kom som småbarn vill veta hur det gick till. Projektet är ett samarbete mellan Kulturen, Malmö Museer, Regionmuseet Kristianstad och Institutionen för kulturvetenskaper. Och berättelserna handlar inte bara om hösten 2015, utan uppropet att berätta om sin flykt och sin integration gäller flyktingar som kommit vid olika tidpunkter till Sverige från alla möjliga länder och som kan skriva hur kort eller hur långt som helst och på sitt eget språk.

Masterstudenterna i etnologi har främst intervjuat volontärer, varför då?

– Det är svårare att intervjua flyktingarna, både på grund av språket och att man måste ha kunskap om sammanhangen de kommer ifrån för att förstå deras berättelser. Men projektet går ut på att även dokumentera volontärarbete, integration och den främlingsfientlighet som växte då. Här kommer masterstudenterna i etnologi in.

Hur upplevde volontärerna hösten 2015?

– Många talar om ett minne för livet, där en väldig positiv ström av människokärlek gav sig till känna. Det var ett stort engagemang med många frivilliga insatser, det finns en tendens till att prata om det som en myt. De som var aktiva är väldigt glada över det. De som inte var med önskar att de var det. Samtidigt körde många volontärer slut på sig, och var nära utmattningens gräns. Några brände ut sig. Det fanns också en tendens till konkurrens mellan volontärgrupperna som inte samordnade sig. Intervjuerna pågår fram till maj, så efter det kommer vi att kunna dra slutsatser.

Många blev skrämda av flyktingströmmen 2015 och främlingsfientligheten växte – dokumenterar ni det också?

– Ja, vi försöker dokumentera vad som skrevs i sociala medier, efter så kallad netnografisk metod. Det är en stor utmaning forskningsmässigt att arbeta så, för även om till exempel facebook kan tyckas väldigt offentligt, så har de flesta låst sina sidor så att bara vänner kan se dem. Nätet är både öppet och stängt. Åsikter som att ”någon borde ställa sig på Öresundsbron med en kulspruta och skjuta dem” kommer nog oftast inte fram i offentlighetens ljus.

jenny loftrup