Administration, Allmänt, Forskning

Vicerektorer efterlyser forskningsprioritering

. Lunds universitet behöver långsiktiga strategier med tydliga prioriteringar från fakulteterna om vilken typ av forskning man ska satsa på.
Det är de bägge nya vicerektorerna Stacey Ristinmaa Sörensen och Bo Ahrén överens om. Och de ser också problemet i att skapa sådana vid ett så allomfattande universitet som Lunds.
– Bredden är absolut vår styrka men kan också vara en svårighet, säger Bo Ahrén.

Bo Ahrén 0 Stacey Ristinmaa Sorensen LITEN

De två nya vicerektorerna Bo Ahrén och Stacey Ristinmaa Sörensen. Deras uppdrag blir tillsammans ytterligare en rektorstjänst.

Stacey Ristinmaa Sörensen kommer cyklandes från Fysiska institutionen ner till Universitetshuset och ansluter ett par minuter efter Bo Ahrén till mötet med LUM om deras nya uppdrag. Hon med särskilt ansvar för forskningens infrastruktur och han med ansvar för samverkan. Var börjar det ena och slutar det andra – var går gränserna?

– Vi har faktiskt inte hunnit prata med varandra om det, konstaterar de och tror att detta kan bli ett intressant samtal.

Stacey Ristinmaa Sörensen menar att de är två rätt olika personer med olika erfarenheter och bakgrunder som kan komplettera varandra.

– Du Bo som varit medicinardekanus så länge och suttit i så många nämnder och styrelser och kan universitetet så väl, säger hon.

Han kontrar med att hon också har mycket erfarenhet som exempelvis från Vetenskapsrådet och då hon var prodekanus vid Naturvetenskapliga fakulteten.

Nu lämnar hon i alla fall sin fakultets styrelse för att hinna med vicerektorskapet, och Bo Ahrén drar ner på en del resor och konferenser, men fortsätter som praktiserande läkare på Universitetssjukhuset. Bägges uppdrag som vicerektorer är på 50 procent.

Stacey Ristinmaa Sörensen ser att det finns en hel del strategiskt arbete att göra som skulle gynna universitetet på sikt.

– Inte bara i förhållande till de stora anläggningarna, utan överhuvudtaget.

Hon, som är professor i synkrotronljus-fysik, förknippas annars ofta med just MAX IV och ESS, med utvecklingen och samarbetet kring dem.

– Det handlar främst om hur universitetet ska kunna dra bästa nyttan av dem. ESS utgör en enorm potential när det gäller materialvetenskap och Lund bör ha stor nytta av detta inom många områden. Samtidigt är MAX IV lika viktig för andra läro-säten som har bidragit till utvecklingen – det är ju en nationell anläggning.

För hennes del handlar uppdraget som vicerektor minst lika mycket om att få styrsel på forskningens rätt vilda växtlighet åt alla håll. Att identifiera områden som man kan göra starka satsningar inom och styra anslagen ditåt.

– Fakulteterna måste prioritera. Oftast finns en begränsad budget för medfinansiering. Det krävs ett tänk från prefekterna innan de skriver på ansökningarna, samt en dialog med forskningsfinansiärerna. Länken mellan utlysningar och satsningar måste förstärkas, säger hon.

Bo Ahrén håller med, och tillägger att det inte är lätt att rikta forskningen när den till 80 procent finansieras av externa anslag som dessutom är ganska individberoende.

– Jag hoppas att vår nya forskningsminister gör allvar av att öka de statliga basanslagen till forskningen, säger han.

Bland jämförbara universitet så är Köpenhamns bra på att jobba strategiskt, tycker bägge vicerektorerna och menar att det finns ett gott samarbete på gräsrots-nivå mellan forskare i Lund och Köpenhamn. På en högre nivå och rent administrativt har Danmarkssamarbetet fungerat sämre – och då är vi inne på Bo Ahréns nya ansvarsområde: samverkan.

– Lunds universitet har en stor kontakt-yta att vårda, säger han och räknar upp kommunen, näringslivet, regionen, sjukhusen, stiftelser och Lärosäten Syd. Till det kommer innovationsdelen med Lunds universitets innovationssystem, Luis, LU Open, Innovationsrådet Firs och universitetets särskilda verksamheter USV, med flera. Ett brokigt pastorat kan tyckas – men Bo Ahrén ser utmaningen an med tillförsikt.

– Vi ska vara en central part särskilt i södra Sverige och det är mycket som fungerar bra här men som säkert kan bli ännu bättre.

Själv närmar han sig det uppdraget genom att ta plats i de olika organens styrelser. Han är noga med att påpeka att det är rektor som är universitetets ansikte utåt – vicerektorn jobbar mer med att skapa möjligheter för goda och nya samverkansformer. Fysiska mötesplatser som forskningsanläggningarna och exempelvis Medicon Village är viktiga, tycker han, men samverkan kan ske på många sätt.

– Det centrala är att här finns en kompetens inom utbildning och forskning som hela samhället har nytta av.

Och utbildningen får inte glömmas bort, menar Bo Ahrén. Tvärtom behöver man lyfta den ännu mer.

– Symbiosen utbildning–forskning är värdefull. Ett forskningsinstitut är inte alls samma sak. Studenterna är viktiga.

Inte minst har studenterna i många fall goda idéer som tillsammans med forskarnas potentiella affärsidéer kan omsättas i nya produkter och företag.

– Det är viktigt att slå vakt om en bra struktur för att ta hand om detta, menar Bo Ahrén och tänker då närmast på innovationssystemet vid universitetet.

Text: Maria Lindh

Foto: Gunnar Menander

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *