Humaniora, Samverkan

Blekinge sätts på järnålderskartan

På en vacker platå i en ekdunge i Johannishus gräver lundaforskare fram ny kunskap med ny teknik. Projektet som lockar flera vetenskaper har pågått i många år och flera små guldgubbar har tittat upp ur den blekingska rullstensåsen.
– Men vi aktar oss för att drabbas av guldfeber utan vill istället hitta historien och berättelserna om människorna som levde här under järnåldern och ännu tidigare, säger Björn Nilsson, forskare vid Institutionen för arkeologi och antikens historia.

Björn Nilsson (till höger) är på jakt efter berättelserna om människorna som levde här under järnåldern. Axel Löfving fyller igen utgrävningen och Mikael Henriksson under eken dokumenterar fynden.

När LUM besöker Västra Vång där utgrävningen sker, har vi precis åkt igenom -Hjortsberga och passerat den kända Björke-torpstenen från tidigt 600-tal. Stenen är ett tecken på att området varit viktigt under järnåldern, men det är först i och med Vång-projektet som forskarna på allvar börjar förstå den blekingska järnåldern. Och det är en delvis ny bild som växer fram.

– Här, i mitten av en större by, har åtminstone en stor byggnad legat, visar Björn Nilsson och pekar ner mot utgrävningsplatsen. Det är inget boningshus utan snarare en hallbyggnad liknande det så kallade ”templet” i Uppåkra.

Björn Nilsson berättar att fynd av nedlagda och avsiktligt deponerade kittlar, glas och guldföremål vittnar om ett hus som kanske utgjort maktcentrumet för politik och religion i denna regionen.

Under en av ekarna sitter Mikael Henriksson med sin dator och registrerar fynden. Han är arkeolog vid Blekinge Museum som initierat projektet vilket också engagerar traktens folk och skolbarn. Han berättar hur Blekinge klumpats ihop med många landskap i Norrland och placerats på ”arkeologins baksida”.

– Blekingarna har aldrig fått sin historia berättad för sig så därför är det extra roligt när det visar sig att det faktiskt finns en berättelse här, säger Mikael Henriksson.

Både Björn Nilsson och Mikael Henriksson ser stora fördelar med att driva projektet tillsammans. Björn koordinerar forskningen och Mikael står för det museiarkeologiska – och de måste också vänta in varandras analyser, konservering, skrifter och annat som hör samman med ett så stort projekt.

– Det är viktigt att inte gå för fort fram, säger Björn Nilsson och återkommer till guldfeber och skattjakt – begrepp som arkeologerna värjer sig mot för att de kan skymma sikten för de ofta intressantare vardagsberättelserna.

Tre guldgubbar från senaste utgrävningen. De blänker redan i jorden. Foto: Max Jahrehorn, oxider ab.

Inte desto mindre tyder guldgubbarna, eller guldfoliefigurerna som arkeologerna gärna kallar dem, på att det slutits många avtal och kontrakt på platsen. En tolkning av de små frimärksstora figurerna är att de i samhällen före skriftspråket användes vid försegling av viktigare sociala och ekonomiska kontrakt. Guldfigurerna har hittills, med några få undantag, endast påträffats i Östersjöområdet upp till Mälardalen. Flest av dem har man funnit på Bornholm. Men nu har platsen i Västra Vång visat sig vara särskilt guldgubbetät.

LUM är i absolut sista minuten på den nu tolv kvadratmeter stora utgrävningsplatsen som sysselsatt lika många forskare under en vecka. Pengarna är slut för denna gången och Axel Löfving, mastersstudent på Södertörns högskola, håller på att fylla igen marken under ekarna. Södertörn var med från början 2012 då utgrävningarna startade och Björn Nilsson var lektor där. När han flyttade tillbaka till Lunds universitet 2014 tog han med sig en stor del av projektet hit. Men absolut först var Mikael Henriksson på Blekinge Museum som kopplades in redan 2004 då Karlskrona kommun drog en ny vattenledning från Lyckebyån som borrades ner i åsen i Johannishus i Västra Vång.

– Vid det arbetet dök en liten keltisk bronsmask upp, och då var det ju bara att sätta igång och förbereda för en större utgrävning, säger Mikael Henriksson.

Det tog några år innan utgrävningar på platsen kunde starta men under de senaste åren har mycket intressant hittats och många nya slutsatser dragits. Nu i sommar har man använt sig av en ny teknik – en digital dokumentationsmetod som tidigare använts för att dokumentera Pompeji och Catal Höyuk i Turkiet. Istället för att i fält rita planer och sektioner över fyndplatser så fotograferar man och låter en dator bygga upp en tredimensionell modell vilket underlättar analys av fynd och platser.

Annars tycker Björn Nilsson att det roligaste med projektet är det breda intresset och många samarbetspartners som Västra Vång lockat till sig. Tillsammans med landskapsarkitekten Sabina Jallow på Malmö högskola och fotografen Stefano Graziani på arkitekthögskolan i Venedig har man gjort en fotoutställning som nu visas på Kulturcentrum i Ronneby. Inom det egna lärosätet arbetar man nära geologerna och professor Helena Alexandersson som har sin specialitet inom luminisensdatering. Det är ett nytt sätt att analysera föremål av lera genom att mätta materialens joniserade strålning. Därigenom kan man bland annat bestämma hur länge något legat exponerat eller om det hettats upp.

– Vi har även varit i kontakt med MAX-lab och hoppas verkligen på ett framtida samarbete där, säger Björn Nilsson som först och främst ser fram mot ett ökat utnyttjande av de laboratorium som finns inom den Naturvetenskapliga fakulteten.

Han samordnar själv ett nytt arkeologiskt initiativ som sjösätts i höst, LUARCH, som ska verka för ett bättre utnyttjande av vetenskapliga laboratorier på Lunds universitet i förhållande till arkeologi och humaniora.

När forskarna nu fyller igen den gamla boplatsen hoppas de att inom något år kunna öppna den igen för att gräva sig längre ned i historien på ett större område.

Text: Maria Lindh

Foto: Jenny Loftrup

FAKTA – Utgrävningen i Västra Vång i Johannishus

Utgrävningen startade 2012 av -Blekinge Museum i samarbete med i första hand Södertörns högskola som fortfarande är med i projektet. Från och med 2014 har Lunds universitet varit involverat. Under grävningen i år deltog sex forskare och en doktorand från Institutionen för arkeologi. Blekinge Museum ansvarar för utgrävningen och efterbearbetningen av fynd samt den publika kopplingen. På arkeologidagen i år besökte över tusen personer grävningen.