Humaniora

Folk: Vurmar för antiken och stickning

Lovisa Brännstedt har redan bestämt titeln på sin kommande avhandling om den romerska kejsarinnan Livia: ”Femina Princeps”. Det är latin för ”kvinna”, kombinerat med en term som bara brukade användas om män. I sitt privatliv kombinerar hon också aktiviteter som brukar förknippas med kvinnor respektive män: å ena sidan att sticka, å andra sidan att dricka öl och titta på sport.

Lovisa Brannstedt LITEN

Antiken och stickning tillhör Lovisa Brännstedts största intressen.

Lovisa Brännstedt har gillat historia ända sedan 8-årsåldern, och efter en Italienresa i tonåren insåg hon att det var Rom och antiken som gällde. Sedan dess har hon lärt sig italienska, tagit en magisterexamen i Antikens kultur och samhällsliv, deltagit i tre italienska utgrävningar och nästan avslutat sin doktorsavhandling.

Hon ser historia som fascinerande för att den visar på hur många olika sätt mänskligt liv kan organiseras. Den visar också ibland på överraskande band mellan dåtid och nutid, till exempel mellan det antika Rom och dagens nyårsfirande.

– Före år 153 f.Kr. inföll det romerska nyåret i mars, men det flyttades till januari då de nyvalda konsulerna tillträdde. Vi följer alltså fortfarande det romerska civilsamhället i stället för årets astronomiska cykel. Jag tycker det känns viktigt och utmanande att bli påmind om att inte ens vår tideräkning är given av naturen! säger hon.

Det är Augustus hustru Livia som står i fokus för hennes avhandling. Livia hade ingen formell makt förrän sent i livet, men var ändå en politiskt viktig person vars stöd många eftersträvade. Närmast kan hon kanske liknas vid ”the first lady” i USA: Michelle Obama är på samma sätt en egen aktör och inte bara ett bihang till sin make.

– Fast Michelle Obama kommer nog inte att gudaförklaras. Det gjorde man med både Augustus och Livia efter deras död – de utnämndes till gudar, och präster och prästinnor från fina familjer förrättade offer till deras ära, berättar Lovisa Brännstedt.

Inte bara forskningen utan också hennes nuvarande stora fritidsintresse, stickning, har faktiskt en koppling till Rom. Det var när Lovisa Brännstedt skulle bo i Rom ett halvår som hon insåg att hon behövde en sådan lätt flyttbar fritidssyssla.

Och tiden i Rom var bara början. Nu laddar Lovisa Brännstedt ner mönster från en amerikansk sticksajt, har en egen stickblogg, lyssnar på flera stickpoddar, har åkt på stickfestival i Brighton och ingår i både Stickklubb Malmö och den nationella stickklubben Swedish Yarn Mafia.

– Jag stickar varje dag, åtminstone lite. Mindre saker som sockor och sjalar ger jag gärna bort, men koftorna har jag behållit själv. Det skulle nog vara svårt för en mottagare som inte själv stickar att uppskatta det stora jobb som ligger bakom en kofta, säger hon.

I hennes generation är det nästan bara kvinnor som stickar, men bland 20–25-åringar finns en del killar. Deras drivkrafter är dock lite annorlunda, tror hon: det handlar mindre om hantverket och mer om känslan av att klara sig själv – att t.ex. både brygga eget öl, odla egna grönsaker och sticka sin egen mössa.

Lovisa Brännstedt vill inte heller se sitt och väninnornas stickintresse som en återgång till den instängda husmorsvärlden.

– Vi är inte mycket för det gulliga och puttenuttiga, och vi håller gärna till på en pub när vi träffas. Då sitter vi och dricker öl medan vi stickar. Hemma dricker jag kanske inte öl, men jag tittar gärna på sport, vilket inte heller är någon typisk husmorsaktivitet!

Text & foto: Ingela Björck

MER OM Lovisa Brännstedt

TYCKER OM: forskning, stickning, vintersport, vintageklänningar

LIKHET MELLAN FORSKNING OCH STICKNING: det är alltid roligt att börja ett nytt projekt. När man är halvvägs kan det kännas segt, men på sluttampen blir det lika roligt igen.

FAMILJ: föräldrar, pojkvän

BÄSTA WEBBSAJT: stick- och virk-sajten Ravelry med över 4,5 miljoner användare

OTIPPADE ÄGODELAR: en spinnrock från Åbo, kardor, fårsaxar och en härvmaskin.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *