Forskning, Samhällsvetenskap, Samverkan

Debatterar om arbetstidsförkortning

Han vill väcka vår längtan efter ett liv där allt inte handlar om löne­arbete.
– Om jag hade medborgarlön skulle jag göra samma sak som nu – läsa, skriva och också ta ett tag med skurborsten ibland, det gör livet mer verkligt. Andra skulle kanske spela dataspel vilket så klart vore helt okej, säger sociologen Roland Paulsen, som blivit något av ett frontnamn för den arbetskritiska rörelsen.

Roland Paulsen

Sociologen Roland Paulsen har blivit något av ett frontnamn för den arbetskritiska rörelsen.

Roland Paulsen kom från Uppsala till Lund för knappt två år sedan. Han trivs med forskningsmiljön och den mindre staden. Arbetsplatsen på Företagsekonomiska institutionen ligger på cykelavstånd från lägenheten i centrum, där han bor med hustrun Anna Lindqvist, forskare i psykologi.

Roland Paulsen hade nyligen disputerat på en avhandling om maskning på jobbet när han fick tjänst i Lund, men det som gjort honom allmänt känd är en bok han skrev dessförinnan: ”Arbetssamhället – Hur arbetet överlevde teknologin”.

– Jag jobbade extra som spärrvakt men hade för litet att göra. Då bestämde jag mig för att skriva om hur allt fler jobb rationaliseras bort genom teknikutvecklingen, men hur man samtidigt uppfinner en massa nya, ofta meningslösa jobb för att hålla tillväxthjulen igång.

Doktorsavhandlingen handlar också om arbete och bygger på intervjuer med drygt fyrtio tjänstemän, privat- och offentlig-anställda.

– Det visade sig att de flesta sysslade med annat än sina arbetsuppgifter under så mycket som halva arbetsdagen. De surfade på nätet, skötte privata ärenden, sov eller komponerade musik. Jag kallar det ”tomt arbete”.

Tjänstemän är mindre kontrollerade och kan lättare maska än de som arbetar på golvet. Men internationella studier visar att i snitt cirka två timmar varje arbetsdag går till tomt arbete, berättar Roland Paulsen.

Det som särskilt väckte hans intresse i intervjuerna var att det tomma arbetet ofta inte beror på att människor är lata utan på att de saknar meningsfulla uppgifter.

– Arbetssamhällets stora problem är inte bristen på jobb utan att vi täcker upp för de jobb som ständigt bortrationaliseras med i huvudsak meningslösa jobb. Det rör sig om en djup samhällskris, men vi pratar inte om den, eftersom den är av själslig art, säger han.

Roland Paulsen ställer upp i debatter och intervjuer, håller föredrag och skriver artiklar för att väcka liv i frågan om en allmän arbetstidsförkortning.

– Det är en svår kamp för hela västvärlden är organiserad kring lönearbetet. Att arbeta är det normala, och att ta avstånd från lönearbetet upplevs som direkt hotfullt.

Största hindret är att lönearbete blivit vårt enda verktyg för att fördela tillgångar i samhället, fortsätter han.

– Jag förstår dem som säger att vi måste skapa nya jobb för att få ett skatteunderlag så att vi kan finansiera välfärden. Det är ju så vi har byggt upp det. Men arbete är inget bra fördelningsverktyg; om det viktiga är att sätta pengar i rullning blir arbetets substans sekundär. Det leder bland annat till att de som gör minst nytta faktiskt ofta är de som tjänar mest.

De senaste fyrtio åren har produktiviteten ökat kraftigt i Sverige och vinsterna rakat i höjden. Trots det låg reallönerna stilla 1976–1996 och inte förrän i mitten av nittio-talet började de stiga något. Åtta timmars arbetsdag tycks huggen i sten.

Vinsterna samlas istället hos en liten elit. En procent av Sveriges befolkning äger, inklusive kapital i andra länder, 40 procent av tillgångarna.

– Marknadsekonomin fungerar som en dogm som vi kapitulerat inför. Vi gnäller över bonussystemen, men ser det som naturligt att de rika berikar sig. Om man försöker hindra det flyr kapitalisterna och Sverige tappar i global konkurrenskraft, tror vi.

Men globaliseringen är inte en anonym kraft, menar Roland Paulsen.

– Vi kan påverka vilken slags globalisering vi vill ha och exempelvis välja att beskatta omsättning och kapital för att finansiera välfärden. Varför ska ett företag som ersätter en revisor med ett databaserat revisionssystem plötsligt betala mindre skatt?

Den ständigt växande kakan räcker alltså till om vi fördelar den annorlunda och vi har råd med välfärden även om vi jobbar mindre, menar Roland Paulsen. Men det finns starka ekonomiska krafter som motarbetar en sådan lösning.

Enligt Karl Marx blev människan alienerad när hon hamnade vid det löpande bandet. Roland Paulsen pekar på hur meningslöst arbete i dag gör människor främmande för sig själva och till och med deprimerade. Samtidigt stämplas arbetslöshet som något närmast kriminellt. I en ny bok – ”Vi bara lyder”– skriver han om förnedringen av de arbetslösa, om Arbetsförmedlingens kontrollfokus och om låtsasjobb.

– Det ifrågasätts inte vad vi arbetar med – det är att vi lönearbetar som är det viktiga. Lönearbetet har fått en nästan religiös status. Vi ska jobba åtta timmar om dagen, till varje pris, och därtill allt högre upp i åren…

Att hålla fast vid den här arbetsnormen blir ännu mer absurt när ytterligare många jobb kommer att försvinna i takt med den digitala utvecklingen, menar han.

Men behöver vi inte lönearbetet för gemenskapens skull?

– Det är ett vanligt argument som bygger på förljugen arbetsromantik. Forskningen visar att bara en tredjedel trivs så bra på sina jobb att de skulle kunna tänka sig att fortsätta med dem även om de blev ekonomiskt oberoende. Övriga skulle säga upp sig.

Hur ska då arbetssamhället nedmonteras? Roland Paulsen ser gärna en lösning med basinkomst, men mer realistiskt är en lagstadgad rätt till kortare arbetstid.

– Under 1900-talet har vi kortat arbetstiden successivt och så sent som på sjuttio-talet var alla partier, utom moderaterna, överens om att det var ett naturligt inslag i ett samhälle som ständigt gör sig allt mindre beroende av mänskligt arbete. Sedan dess har produktiviteten i Sverige fördubblats och ändå framstår en så blygsam reform som sex timmars arbetsdag som totalt orealistisk.

Ett annat förslag är att bygga ut de så kallade ”allmänningarna”.

– Man kan utöka avgiftsfria tjänster och förmåner. Vi har redan sjukvård, bibliotek och fri utbildning och kan plussa på med kollektivtrafik och boende. Då blir människor mindre beroende av att lönearbeta.

Men det handlar också om ett skifte i synsätt.

– Jag tror på att väcka en längtan efter något annat. Om du tänker på sommarlovet när du var liten – känslan av att inte leva under ett ok. Där finns kanske ett minne att återknyta till som kan visa att det är möjligt att leva på ett annat sätt.

Text: Britta Collberg 

Foto: Gunnar Menander

Roland Paulsen om…

… arbetet som forskare

– Mitt arbete är inte nödvändigt för samhället – i alla fall inte på kort sikt. Ändå har jag konstigt nog mer betalt än en sjuksköterska, vars arbete är mycket nödvändigare.

… akademin

Det bästa är frihetsgraden. Har man disciplin att säga nej till vissa saker kan man överleva som intellektuell och det finns nästan ingen gräns för vad man kan hitta på. Jag tycker man ska gå utanför det egna lilla området, sticka näsan i sådant som andra inte redan känner till och föra ut det i samhället och inte bara skriva vetenskapliga artiklar som ingen läser…

– Det sämsta är publicerings- och citeringshysterin, den stora administrationsapparaten och hierarkin som kan locka dig att börja klättra för att få symbolisk makt. Då har du förlorat din frihet som forskare. Jag och Mats Alvesson skriver just nu om ”citeringsinflationen” och hur forskare satt i system att citera varandra för att förbättra sina cv:n.

… ideologisk hemvist

– Jag är feminist och väntar på att feminister ska engagera sig mer i kritiken av arbetssamhället.

– Jag kallar mig inte marxist, även om jag håller med om delar av analysen. Marxister tenderar att bli ortodoxa och sekteristiska inte minst inom akademin.

– Jag är engagerad i miljöfrågor men avhåller mig från att tala om jordens undergång. Jag menar att vi absolut har val och kan påverka utvecklingen. Dessutom sitter vi inte i samma båt. Det är de fattiga i kustområdena som drabbas först. Om jorden går under kommer de sista miljardärerna säkert att ha räddat sig undan i specialbyggda rymdsonder…

FAKTA om Roland Paulsen

• Född 1981 i Dalarna, uppvuxen på ett lantbruk. ”Gården gick i konkurs i 90-talskrisen. Föräldrarna separerade. Pappa omskolade sig till kock, mamma blev administratör på Svenska filminstitutet SF”.

• Gift med Anna Lindqvist, forskare i psykologi.

• Doktor i sociologi på en internationellt uppmärksammad avhandling om ”tomt arbete”. Den publicerades nyligen på Cambridge University Press. Forskare på Företagsekonomiska institutionen.

• Aktiv samhällsdebattör och frontnamn i den arbetskritiska rörelsen. Förespråkar skatt på omsättning och kapital, basinkomst för alla och lagstadgad rätt till kortare arbetstid.

• Aktuell med en ny bok i vår: ”Vi bara lyder”. En studie av Arbetsförmedlingen ”som förväntas ha en lösning på allt och egentligen borde heta Arbetslöshetskontrollen”. Boken är också underlag för en dockteaterpjäs med premiär i Malmö till våren, regisserad av Erik Holmström som bland annat satt upp den omtalade föreställningen SCUM-manifestet.

Läs även om andra debattörer i temat Andreas Bergh och Inger Enkvist

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *