Forskning, Konstnärligt

Första doktorn i operaimprovisation

Att gå på opera förknippas med en andäktigt lyssnande och finklädd publik. Men under en operaimprovisation växer en föreställning fram spontant. Publiken får bidra med tankar och idéer innan det sätter igång.

Sara Wilén är första doktorn i improviserad sång. Foto: Kennet Ruona

Sara Wilén är Sveriges – och troligen världens – första doktor i operaimprovisation, eller mer noggrant: doktor i musik med klassisk och nutida vokalimprovisation som inriktning. Vid sin disputation fick hon uppleva högljutt jubel, eftersom en del av disputationen bestod av en fullskalig operaföreställning där hon var med i flera roller: som solist, som lärare till åtta solister från sångklassen på Musikhögskolan och som producent. Början, mitten och slutet bestod av nykomponerad musik av Ulrika Emanuelsson. Där-emellan improviserade operasångarna och även ljusteknikern.

– Om ljusteknikern släcker lamporna så är scenen slut. Publikens idéer tar vi också med oss, denna gången hade de fått skriva ner tankar på skyltar innan föreställningen om det allvarliga tema vi valt denna gången – att lämna och bli lämnad. Tankarna sattes upp på skyltar på scenen.

Inga roller var utdelade och sångarna valde där och då hur mycket plats de tog. Inspirerade av skyltarna hittar de på text, musik och rörelse på scenen. De fick också låna ett antal föremål från publiken. Konsten är att hitta på vad man ska sjunga och dramatisera och samtidigt läsa av varandra musikaliskt i stunden.

– Jag upplever att publiken är mer engagerad. Om man har lämnat ett förslag är det spännande att se om det dyker upp på scenen… Det musikaliska flödet pågår utan avbrott på scenen och eftersom operaimprovisation är så pass ovanligt så har det hänt att någon i publiken inte ens uppfattar att det är improvisation.

Disputationer i musik är annorlunda jämfört med disputationer inom de flesta områden vid LU. Sara Wiléns disputation bestod av tre delar: en föreställning, ett seminarium med opponent och betygsnämnd och en kompletterande utställning.

När Sara Wilén och hennes sångarkollegor improviserar är de med och skapar musiken här och nu, och får leka på jobbet. Foto: Kennet Ruona

Sara Wilén är en av de drivande bakom frilansgruppen Operaimprovisatörerna som de senaste åren har skapat olika slags föreställningar live. Operaimprovisatörerna har provat många metoder och koncept och upptäckt att de når nya grupper. De har sjungit på företag och dagis, för en publik mellan noll till hundra år.

– Vi har fått bra respons även bland de minsta, de känner nog igen sig i höga ljud och starka känslouttryck…

Sara Wilén deltar i många ensembler och projekt utöver Operaimprovisatörerna. I sin avhandling har hon undersökt CCVI – classic and contemporary vocal improvisation – som kreativ och kritisk metod för klassiska sångare och analyserat interaktionen på scenen.

Hon har också en bakgrund som sopran i ”vanliga” operaföreställningar med flera stora roller bakom sig.

– Jag har en kärlek till att sjunga efter repertoar, men jag har också alltid längtat efter att improvisera. Kanske beror det på att min pappa var jazzmusiker…

Sara Wilén.

– Annars skulle någon kunna höra det och då riskerar man att få färre jobb. När vi improviserar är det något helt annat – då står dialogen med publiken och varandra i centrum. Vi får vara med och skapa musiken här och nu, och faktiskt leka på jobbet…

Text: Jenny Loftrup