Gästtyckare, Utbildning

Gästtyckaren: God pedagogik – ingen quick fix!

Einar Everitt, professor em i mikrobiologi tycker till om förutsättningarna för god pedagogik.

Einar Everitt.

Einar Everitt.

LUM 1/2014 beskrivs en ny modell för hur ett pedagogiskt utvecklingsarbete med akademiska förtecken på bred front skall initieras och i LUM 2 listar ordföranden för LUS fem punkter för ett bättre pedagogiskt genomslag i verksamheten. Som en följd av detta kan måhända praktiskt pedagogiskt arbete inom den studentinteraktiva verksamheten ute på institutionerna äntligen komma kunna ha ett meriteringsvärde. 

Men – nu hör det till saken att bättre undervisning inte kan erhållas bara genom krav på någon form av genomgången obligatorisk kommandopedagogik gentemot lärarna/forskarna. Jag brukar i liknande sammanhang framföra att: ”Man kan inte lära små barn att sjunga genom att slå på dem!” Det finns således en påträngande verklighet att förhålla sig till och från egen erfarenhet inom den Naturvetenskapliga fakulteten, så måste följande högst väsentliga faktorer beaktas: Reellt tillgänglig tid – eget genuint intresse/engagemang – samt relevanta faktakunskaper.

Inom de konkurrensutsatta experimentella ämnesområdena är forskarna konstant pressade att söka nationella och internationella forskningsanslag, publicera vetenskapliga artiklar, handleda doktorander, delta i konferenser, i sakkunniguppdrag, i institutionella styrelser, kommittéer, arbetsgrupper, samt i fakultetsgemensamma dito, och ibland åta sig studierektorsskap, prefektskap, mm. Till detta skall fogas den kursbundna undervisningens uppgifter med ansvar för struktur och innehåll, möten med lärarkolleger, huvudläraransvar med studentkontakter, lokalbokningar, ev. arrangemang av studiebesök, tentamina och kursutvärderingar. Att i detta sammelsurium av aktiviteter finna ytterligare tid för egen fortbildning kan sannolikt av många upplevas som knepigt och som närmast ett beskäftigt pådyvlande från den övergripande myndighetens sida. Här föreligger således en grannlaga uppgift ur en implementeringsaspekt.

Ingen modern pedagogik eller high-tech AV-utrustning i världen kan ersätta lärarens eget genuina intresse och engagemang för undervisandet i sig, som borde upplevas som eftersträvansvärt, stimulerande och glädjefyllt. Med dynamik, humor och roliga anekdoter kan undervisningsstoffet bli något som studenten tar med sig längre än till nästkommande tentamenstillfälle.

I Universitetsläraren nr. 2/2014 gör professor Ebba Witt-Brattström en tänkvärd jämförelse mellan universitetsutbildningarna i Sverige och Finland, där hon påpekar att ”i Sverige kan du bli satt att undervisa om något som du bara behärskar aningen bättre än studenterna”. Till lärar-/forskartjänster inom den Naturvetenskapliga fakulteten rekryteras främst aktiva forskare, som anses ha goda möjligheter att ”dra in” egna forskningsanslag till fördel för respektive institution och fakultet. Många lärares djupare kunskaper kommer därmed att ligga inom det egna forskningsfältet och att man med nödvändighet ofta ”får läsa in sig” på angränsande områden. Att lösa denna problematik torde således också inrymmas i det kommande pedagogiska utvecklingsarbetet.

Kreativa åtgärder krävs för att förverkliga det från universitetsledningen evigt upprepade mantrat om att vårt Alma Mater skall bli ett universitet i världsklass där inte bara frontforskning skall synas utan även den goda pedagogiken.

Einar Everitt

Professor em i mikrobiologi

Mottagare av studenternas pedagogiska pris 2008

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *