Debatt/opinion, Konstnärligt

Insändare: Varför har Statens konstråd skickat viktig Kungshustavla till Paris?

Lunds guider brukar berätta att Karl XII på sin häst red upp för Kungshusets bastanta ektrappa och från tornets tak på hästryggen blickade ut över staden.

”Tygfäll med rött foder. Fällen återfanns i den vagn som Karl XII färdades i när han reste till Lund. Det är rimligt att antaga att Karl XII använt fällen” står det på den borttappade plaketten.

Men ned för trappan ville hästkraken absolut inte gå. Resolut sköt man hästen och hivade ned den från taket. Detta är givetvis en skröna. Kungshusets nuvarande trappa byggdes efter Karl XII:s död.

Konstnären Torsten Andersson kände till historien. När han tillfrågades om han ville göra en målning för huset målade han en agedyna (åkdyna). En otroligt vacker dyna som ligger vikt över en kraftig ekbjälke. En bjälke av det slag som användes vid byggandet av huset och som man så tydligt ser i trappkonstruktionen. På målningen står skrivet ”DETTAÄRINGENMÅLNING”. Till målningen hör också en liten men desto mer betydelsefull mässingsplakett.

De som kan sin konsthistoria vet vad Torsten Andersson alluderar på. Han talar till en hel generation målare. Och trots att han inte satt sin fot i byggnaden lyckades han fånga dess själ. Detta är ett viktigt verk i Anderssons produktion. Personligen anser jag att det är ett av de bästa han gjort.

Det är ett verk som hör hemma i Kungshuset, i Lund, på universitetet. Tycker man. Vad händer? Plötsligt skickas det tillbaka till Statens konstråd som i sin tur skickar ner det till ambassaden i Paris. Där hänger det nu kastrerat men dekorativt över en antik stol och jämte en sjuttonhundratalsspegel. Men var är andra halvan av detta viktiga verk? Var är plaketten?

Kändes den enkla mässingsskylten störande jämte de vackra möblerna? Hur kan man stympa ett viktigt konstverk på detta sätt? Hur kan man flytta det till Paris? Ett verk som om nu Lunds universitet inte får eller vill ha det borde hänga på Moderna Museet. I Paris är det en främling i de fina salongerna.

Statens konstråd skall väl värna den offentliga konsten. Här verkar man inte ha haft en susning om verkets ursprung eller betydelse, eller om en så fundamental sak som att detta verk bestod av två betydelsebärande, lika viktiga delar.

I en av sina målningar låter Jan Håfström sin protagonist, Walker, stå och betrakta en av Torsten Anderssons tygskulpturer. Walker säger ”A work of art is nothing …” Statens konstråd har nu i handling visat att det är precis så man ser på den konst man är satt att förvalta.

Nils-Eric Sahlin, professor i medicinsk etik

SVAR från Statens konstråd:

– Vi ska försöka få tillbaka tavlan till Lund

Statens konstråd har alltsedan starten för 80 år sedan placerat samtida svensk konst i offentliga miljöer. En del av dessa verk har varit byggnadsanknutna, dvs. beställda av Statens konstråd och utförda av konstnären för en permanent placering i en specifik byggnad. Den största delen av konstverken har dock varit så kallade inköpta konstverk som har köpts av Konstrådet på gallerier och av konstnärer och därefter placerats på statliga myndigheter.

Av insändarens beskrivning kan man lätt få uppfattningen att Torsten Anderssons målning Tygfäll med rött foder är ett byggnadsanknutet verk eftersom verkets historiska inspirationskälla är bunden till Kungshuset, där det placerades 2003. Men så är inte fallet. Detta konstverk är inköpt på samma premisser som övriga ca 100.000 inköpta verk som är placerade på statliga myndigheter.

Varje år placeras mellan 2.000 och 3.000 inköpta verk av Konstrådets konstkonsulter och lika många inköpta verk returneras av myndigheterna till vårt lager, för att åter placeras ut i andra myndigheters lokaler. Vart och ett av dessa verk har köpts in med en speciell placering i åtanke, även om inte det konceptuella anslaget alltid är lika starkt som i fallet med Kungshuset.

När Lunds universitet 2015 med stöd av SFS 1990:195 returnerade Torsten Anderssons verk till Statens konstråd följde tyvärr inte mässingsplaketten med. Uppgiften om konstverkets koppling till Kungshuset fanns heller inte registrerad i vårt inventariesystem, och konstkonsulten som gjorde inköpet hade för länge sedan lämnat Statens konstråd och tagit kunskapen med sig.

Den nya placeringen i residenset på Sveriges ambassad i Paris gjordes utifrån respekt för den centrala ställning Torsten Andersson har i svensk samtidskonst. De svenska ambassaderna är en av de viktigaste arenorna där vi kan ge betydelsefulla svenska konstnärskap en värdig exponering för en internationell publik. Men Torsten Anderssons målning är, som andra inköpta verk, inte permanent placerad i Paris. Vi kommer därför att undersöka möjligheten att ge ambassaden ett ersättningsverk, så att Torsten Anderssons verk kan återföras till Kungshuset när det står färdigt efter pågående renoveringsarbeten.

Anders Olofsson, samordnare konstansökningar och inköp, Statens konstråd