Forskning, Samhällsvetenskap

Jämställda pappor riskerar gå i klassisk kvinnofälla

– När jag ser papparollsidealet i dag ser jag en kopia av moderskaps­myten. Jag är orolig över att män håller på att hamna där många kvinnor har varit i relation till att vara förälder, att man aldrig kan vara nöjd och ständigt känner att man borde ha gjort mer.
Det menar utvecklingspsykologen Elia Psouni.

Pappa och mamma med varsin bebis i bärsele

Foto: Mostphotos

– Jag tror man var naiv när man tänkte att om männen tog större del av belastningen så skulle det bli bättre för alla. Om papparollsidealet driver männen åt ett lika galet håll som mammarollsidealet gjort för kvinnor, finns det risk att både män och kvinnor mår dåligt, säger Elia Psouni.

Papparollen har förändrats under de senaste decennierna. Den traditionella – och stereotypa – bilden bygger på att kvinnan sköter hem och barn, medan mannen satsar på sin karriär och drar in pengar. Med tiden har detta förändrats alltmer och på många håll tar männen en allt aktivare del i föräldraskapet. Men det har inte alla gånger varit lätt för papporna. Moderskapsmyten säger att kvinnor är bättre lämpade att vara föräldrar och i många fall blir mannens roll som förälder efter mammans samtycke. Det blir en förhandling där kvinnan ”tilldelar”mannen en föräldraroll i vardagen.

– Många män har inte en tvärsäker bild av hur de vill vara som föräldrar utifrån hur deras pappor var, eftersom männen förr ofta inte var delaktiga på det sätt de själva vill vara. Detta belastar många män. Men kanske att vara en aktiv förälder inte har så mycket med kön att göra överhuvudtaget. Man skulle kanske kunna titta på sina mammor eller andra kvinnor då i stället, säger Elia Psouni.

Samtidigt är det inte helt lätt att leva upp till sina ideal, även om viljan finns, och olika tider i barnets utveckling ställer olika krav på detta.

Elia Psouni. Foto: Ulrika Oredsson.

– För oss blev det svårt när våra barn blev tonåringar. Då kom jag själv på mig vilja att min man skulle ta på sig den traditionella papparollen och gå in och vara sträng och sätta gränser, fast han aldrig haft den rollen förut. Många gånger har vi inte tänkt färdigt hur vi vill ha våra roller under barnets hela uppväxt, säger Elia Psouni.

Att dela på föräldraledighet, vabb och annat räcker inte för att uppnå jämställdhet. Ett ökande antal pappadagar kommer inte heller att lösa problemet, menar Elia Psouni. Utöver dessa åtgärder krävs en ständigt pågående intim förhandling mellan mamman och pappan, som kräver både tid och energi. Hur bra man kan förhandla i familjen och vilka förväntningar vi har, avgör i viss utsträckning vilka föräldraroller vi tar.

– Hur väl det lyckas står och faller med detta. I bästa fall vill vi ha känsliga och lyhörda män, men samtidigt vill vi att de ska vara tillräckligt distanserade och balanserade för att klara av barnets mamma-ska–period utan att bli ledsna. De ska då vara beredda att stå standby utan att försvinna iväg till andra intressen.

Pappans förvandling till att bli mer betydelsefull för barnen kostar på, även ekonomiskt. Då är det lätt att falla tillbaka till traditionella roller. Yrkeslivet har inte heller hunnit med i den förändring som andra delar av samhället har genomgått under de senaste decennierna. Fortfarande förväntas en kvinna ha sekundärt fokus på karriären så fort hon har fått barn, medan mannen ofta möts av oförstående chefer som förväntar sig att han ska prioritera jobbet i första hand, framför att vara hemma med sjuka barn eller annat som rör familjelivet, menar Elia Psouni.

Men det finns mycket forskning på kvinnor som avslöjar vart en sådan väg leder. Det går knappt för kvinnor som arbetar heltid och samtidigt är föräldrar att leva en skuldfri dag – dygnets 24 timmar räcker inte till och de upplever alltid att det är något som försummas.

Inte heller skola och sjukvård har hängt med, där lever fortfarande den gamla genussynen kvar i varierande utsträckning. När det gäller föräldrarollen har exempelvis hälsovården en väldig kvinnoprägel. Det finns många studier som visar att en del kvinnor inte mår bra efter sin graviditet. Samtidigt är mörkertalet stort när det gäller män. Elia Psouni har nyligen publicerat en studie som visar att de etablerade metoderna för att upptäcka depressioner hos nyblivna mammor fungerar dåligt på pappor.

Hon menar att den traditionella bilden av föräldraskapet var enklare när det knappt fanns någon överlappning mellan mäns och kvinnors ansvarsområden. Det fanns inget behov att få godkänt från varandra och det var väldigt tydligt vems ansvarsområde som var vems. Det innebar också att det inte fanns samma behov av att kommunicera och dela upp arbetet.

– Mina föräldrar fattade inte vad förhandlingarna handlade om när jag och min man blev föräldrar och skulle vara föräldrar tillsammans. Mamma sa till mig att jag skulle göra som jag ville – men det kunde jag ju inte eftersom vi var två som skulle dela på ansvaret och genomföra det tillsammans. För det handlar väl inte om att dela upp arbetet 50–50, utan en stor del går åt till förhandlingar på mikronivå, om hur man gör med varje sak.

– Jag tror att man ska utgå från att dygnet har 24 timmar. Så är det, och det är icke-förhandlingsbart. Sedan gäller det att hitta hur man utför föräldraskap tillsammans, hur man i praktiken delar upp det, så att barnets behov tillgodoses samtidigt som föräldrarna både kan vårda sin relation och få tid till annat. Det är lättare sagt än gjort, man måste också väl inse att under vissa perioder så finns det inte tid till annat.

Lyckas man inte med det finns risken för bakslag. Det är relativt vanligt att kvinnor drabbas av utmattningsdepressioner och risken är att man tycker att det är enklare att göra som man gjorde förr och att utvecklingen därmed går åt fel håll.

– Det var inte bara kvinnor som ville ha förändring. Många män upplevde också att de inte passade in i mansrollens strikta stereotyper. Inom utvecklingspsykologin vet vi att barn mår bättre av att ha flera förgrundsfigurer med olika egenskaper. Barn blir inte heller lika utsatta om de inte är beroende av en person enbart, utan har flera trygghetskällor, säger Elia Psouni.

Jonas Andersson

Läs resten av artiklarna som ingår i temat ”Mansrollen”